Denna förberedande studie utgör ett kunskapsunderlag för ett tänkt huvudprojekt med syfte att utarbeta ett metodpaket för behandling av brandanläggare främst i åldern 13 – 18 år.
Förstudiens inriktning har haft bakgrund i ett antal fastställda fakta:
• Det är en ökande trend att ungdomar i dessa åldrar anlägger bränder, inte minst i skolor.
• Det är ett likartat problem i de flesta länder i västvärlden.
• Det finns inget samlat grepp för behandling.
• Det existerar dock vissa pilotprojekt och lokala initiativ.
• Unga brandanläggare skiljer sig i flera avseenden i sina profiler av upplevd verklighet och beteenden från annan problemungdom. Det framkommer i en tidigare studie av författaren.
• Framför allt har många unga brandanläggare svårigheter i sin kommunikation. De har svårare än andra problemungdomar att förklara vad de vill framföra. Det beror såväl på ordförråd som självbild.
Mot denna bakgrund har de viktigaste frågeställningarna för studien att söka svar på varit:
• Existerar några behandlingsmetoder alls och i så fall hur är de beskaffade – i Sverige och i andra länder?
• Finns det likheter och olikheter i angreppssätt för att ta tag i problematiken?
• Kan man kombinera eventuella metoder; bland annat med försök som författaren gjort i ett tidigare projekt?
Genom litteraturstudier har det kunnat fastställas att den mest vedertagna uppdelningen av typer av problembakgrunder är konstruerad av den amerikanske forskaren Kenneth Fineman. Dessa sju typer är:
• Nyfikenhet.
• Rop på hjälp.
• Ungdomsbrottslighet.
• Problem med inlärning.
• Önskemål att tillhöra särskilda grupper.
• Oavsiktlighet (främst p g a anläggarens fascination för att experimentera).
• Allvarlig störning (psykiska sjukdomar och liknande tillstånd).
Åldersgruppen har begränsats mot bakgrund av att det finns forskning och kunskap om yngre brandanläggare och att äldre oftare har fastnat i beteendet, vilket innebär stora svårigheter till förändringar. De yngre, har det visat sig, omfattas till största del av nyfikenhet som drivande orsak. Problematiken kan förväntas vara övergående i de flesta fall. Tonåringarna, som är fokus i denna rapport, utgör en riskgrupp för att förvärra beteendet om det inte hejdas. En utgångspunkt för studien var att de är mottagliga för påverkan till förändringar. Detta är något som påvisats i andra sammanhang.
Förstudien är nu avslutad.